Och oftast använde vi oss av Ånäsvägen – Mickelsvägen, en pulsåder genom det historiska Åggelby.

Egentligen började den redan vid Gammelstaden och fortsatte efter Åggelby förbi Helsinge kyrka bort mot Tavastehus. Det var den väg vi vandrade till den svenska folkskolan vid gränsen mot Baggböle och sedan i andra riktningen till Åggelby svenska samskola.

Den svenska folkskolan i Åggelby hade byggts på en tomt som upplåtits av Åggelby gård, vid hörnet av Mickelsvägen och Svalustensvägen. Byns egen dotter, Elvira Nyström, blev år 1896 skolans första lärare. Hit styrde under årens lopp en mängd barn sina små steg för att få inhämta nödvändiga baskunskaper. Skolans sista föreståndare var H.A. Rosenqvist, hans hustru basade för matserveringen. Till den fick man mjölk och en smörgås av Ruutu-knäckebröd med en triangelformad ostbit i stanniolpapper. Folkskolan stängde sina dörrar 1967 när lärare Rosenqvist gick i pension.

När man klarat av folkskolan kunde man lämpligen fortsätta vid Åggelby svenska samskola. Den privata samskolan hade startats år 1911 för att byns äldre barn inte skulle behöva söka sig till läroverk i den farliga storstaden Helsingfors. Ansvaret för skolan övertogs snart av Svensk förening i Åggelby och fick sitt hem i villa Central vid Mickelsvägen 4. Skolan blev populär för elever från andra delar av Helsinge/Vanda, den var ju det enda läroverket i kommunen. Med åren kom i det närmaste hälften av skolans elever från Malm, Dickursby, Sandkulla, och andra byar i Helsinge. Som mest hade skolan drygt 500 elever i början av 1960-talet men när Helsinge gymnasium startade 1963 minskade samskolans elevantal med hälften. Skolhuset i trä byggdes om och till i flera omgångar. Arkitekter var dels Hilding Ekelund på 1920-talet, dels Claus Tandefelt i ett senare skede. Här drillades vi av lärarna för att tids nog kunna bli vitmössade studenter. På andra sidan Mickelsvägen, i den gamla trävillan Lindebo, fanns fram till 1956 den finska samskolan. För att undvika allt för närgångna kamper mellan skolornas elever hade rektorerna lagt rasterna till olika tider – ett snillrikt drag.

I mars 1969 brann den gamla träbyggnaden ner. Följande dag fick abiturienterna försöka ta sig an realprovet i en rökluktande gymnastiksal. Ombyggnaden av de skonade moderna delarna av skolan gick snabbt och eleverna och lärarna kunde snart samsas gott i de mindre utrymmena, man var ju nu knappt 300 personer.

Omläggningen av skolväsendet i Helsingfors betydde att verksamheten i Åggelby flyttade till Åshöjden, de sista studenterna dimitterades 1978. Nu kunde förorten inte mera erbjuda sina svenskspråkiga barn utbildning i en grundskola eller i ett gymnasium, de fick söka sig annanstans, till den brusande storstadens vimmel man ursprungligen tänkt skona barnen ifrån.

Den 30 oktober klockan 18.00 arrangerar Svensk förening i Åggelby i stora salen på Åggelby Societetshus en ”virtuell promenad” längs denna skolväg Mickelsvägen-Ånäsvägen. Med hjälp av ett 30-tal bilder från då och nu promenerar vi sittande i våra stolar längs vägen, guide är Mats Blomqvist. Tag med dig dina minnen från skoltiden och kom med och berätta om dem för oss andra. Alla är hjärtligt välkomna!

Text: Mats Blomqvist, Svensk förening i Åggelby

Share