Lördagen den 5 augusti reste ett tjugotal medlemmar i Svensk Förening i Åggelby för att se friluftsteatern Harparskog Arenas uppsättning av Okänd soldat i regi av Tom Pöysti. Pjäsen har spelats ett tiotal gånger under sommaren 2017, den föreställning svensk Förening såg var säsongens sista.
Harparskog Arenan var en tillfällig scen och åskådarplats mitt i skogen på Hangö udd enkom uppbyggd för denna uppsättning av Okänd soldat, ett projekt som hör till Finlands självständighetsprogram 2017. Platsen var vald med tanke på att Hangöfronten i fortsättningskrigets början gick just här, den så kallade Harparskoglinjen.
Föreställningen inleddes redan före pjäsen med en enkel fältlunch bestående av ärtsoppa och knäckebröd för att inge den rätta tidsandan. Maten var dock bättre och rikligare än då det begav sig på riktigt kunde några veteraner berätta. Efter lunchen följde föreställningen som spelades direkt i terrängen. Moskogarna på Hangö udd fick utgöra skådeplats för allt från de inledande scenerna i Palokaukeas ödemarksförläggning i Libelits, till ställningskrigets Svir och Petroskoi och ända till reträttens Ladogakarelen.
Föreställningarna i Harparskog gavs både på svenska och finska, den uppsättning ågeliborna såg var på svenska. På förhand var det spännande att tänka sig in i hur Väinö Linnas frontkrigare skulle gestalta sig på svenska. Resultatet var strålande, den munvige Hietanens åbodialekt hade utbytts mot bredaste västnyländska och alla de övriga centrala gestalterna pratade olika finlandssvenska dialekter så att naturligheten i Linnas framställning kom till sin rätt.
Framför åskådarbänkarna hade byggts en scen men de omkringliggande skogsbackarna och bergknallarna fungerade som en utökad estrad. Stormningar mot eldsprutande maskingevärsnästen i terrängen, krevader och t.o.m. några anfall med pansarvagn bjöds teaterpubliken på. Trots alla möjligheter till naturalistiska krigsscener förivrade sig uppsättningen inte, utan koncentrerade sig på det väsentligaste i boken, dvs. mannarnas personlighet och deras inbördes relationer. Dialogerna var naturliga och ofta kryddade med beskrivande mustighet, något som hörbart roade en del av publiken men skådespelarna lyckades skickligt distansera sig från att dras med.
Eftersom pjäsen Okänd soldat går tillbaka på en mångbottnad och oerhört innehållsrik roman kan det vara svårt att flytta från en scen till följande. Regin hade löst det på ett lyckat sätt med en fiolspelande Finlands mö och en berättarröst.
Okänd soldat är kanske främst en berättelse för fred och mot ett heroiserade av kriget som sådant, däremot är själva karaktärerna i boken i sig själva hjältar. Iscensättningen lyckades bra med konststycket att förena de båda aspekterna.
Teaterprojektet Harpaskog Arena var ett samarbete med amatörer och yrkeskådespelare. I de bärande rollerna sågs Willehard Korander som Hietanen, Martin Bahne som Koskela, Carl Alm som Lammio och Joonas Heikkinen som Rokka.
Alla tio svenska föreställningar var slutsålda. Vid den sista föreställningen, den som Svensk Förening bevistade, tackade åskådarna publiken med stående ovationer.
Romanen Tuntematon sotilas av Väinö Linna utkom 1954 och översättas 1955 till svenska av Nils-Börje Storbom. Den nu spelade pjäsen gick tillbaka på Edvin Laines och Olavi Veistäjäs dramatisering från 1966 i Lena Seléns och Berndt Gottberg. Tom Pöysti hade regiserat och producent var Kerstin Karlberg.
Text: Kenneth Nykvist
