Engelskan föreslås bli ett tredje servicespråk i Helsingfors, i en metropolutredning som gjorts av ett konsultföretag, beställd av näringslivs- och fackorganisationer. Esbo har redan gått in för det. Varför inte, men självklart är att det inte kan ske på bekostnad av nationalspråken finska och svenska.
Enligt stadens färska statistik talade drygt 36.000 helsingforsare i början av fjolåret svenska som sitt modersmål. Därmed har huvudstaden alltjämt den klart största svenskspråkiga befolkningen av landets alla kommuner. Antalet har vuxit något sedan 2015 och beräknas vara uppe i över 40.000 inom ett par decennier.
Svenskans ställning som stadens näststörsta språk verkar alltså ohotad. Enligt samma färska statistik talar visserligen drygt 93.000 helsingforsare något tredje språk, men de är ju ingen homogen population som talar ”utländska”.
Av dem talar närmare 18.000 helsingforsare ryska och närmare 12.000 estniska som sina modersmål. Även sammanlagt stannar dessa två näst svenskan största grupperna alltså klart under antalet svenskspråkiga. Sedan följer cirka 9.500 som talar somaliska, drygt 6.000 som talar engelska och nästan lika många arabiska som modersmål. Så följer kinesiska, kurdiska, spanska, persiska och vietnamesiska. Under 2.000 stannar bl.a. tyska, franska och turkiska.
Mot bakgrunden av den här statistiken kan det kanske verka lite främmande att lyfta upp just engelskan som ett tredje språk vid sidan av nationalspråken. Men det är klart att engelskan är det mest internationella språket, som många lärt sig som ett främmande språk, och staden betjänar ju dessutom inte bara sina egna permanent bosatta invånare, utan också studerande, turister och övriga gäster – och inte minst internationella företag som vi gärna vill locka till Helsingfors.
Medan estniska, ryska, somaliska och andra invandrare för att integreras i vårt samhälle gärna bör lära sig våra inhemska språk, kan vi inte förvänta oss det samma av mer tillfälliga besökare eller företag, och då ligger engelskan närmast till hands.
Så varför inte! Men att staden skulle betjäna också på engelska betyder inte att språket skulle jämställas med finskan och svenskan, vilkas ställning ju inte bara är kvantitativt betingad utan också lag- och rentav grundlagsstadgad.
Men visst kan man säga att staden skulle ha tillräckligt med jobb i att se till att den svenska servicen fungerar. Att så sker hör till mina uppdrag, som leder stadens tvåspråkighetskommitté. De språk som avses i vårt uppdrag är finska och svenska.
BJÖRN MÅNSSON
stadsfullmäktige
ordf. Svenska folkpartiets fullmäktigegruppen
