Minns ni fjolårets snörika vinter, med alla de problem den medförde i form av försenad plogning, halka och snödumpning i havet?
Nå, en sådan vinter behöver vi tydligen inte uppleva i år. Då detta skrevs den 15 januari var det varmare i Helsingfors än i stora delar av Mellan- och rentav Sydeuropa. Någon snö har vi inte sett till, med undantag för några timmar i ett par repriser – innan den smälte bort.
Ska vi vara glada eller ledsna? Som alla väderfenomen har också en blid och snölös vinter säkert både för- och nackdelar.
På plussidan har vi motsatsen till fjolårets snörika vinter. Ingen snöplogning med svåra prioriteringsproblem: huvudgatorna versus sidogator och -vägar, bil-och busstrafiken versus fotgängarna. Ingen snödumpning i havet, vilket skonar Östersjön. Säkert också färre halkningsolyckor och plåtskador i trafiken.
Detta sparar förutom besvär och mänskligt lidande också stadens pengar. Och lägre uppvärmningskostnader vinner ju varje hushåll på.
Men visst finns det också nackdelar. Många saknade en vit jul, och om det trots allt är en smaksak, är vintermörker utan snö mer objektivt ett minus.
För dagis- och skolbarn betyder avsaknaden av snö också avsaknad av vintersporter. Alla har inte råd att åka till Lappland eller Alperna på sportlovet. Visst har vi lite konstsnö och -is på sina håll i stan, men långt ifrån i varje stadsdel.
Snöbrist förorsakar en lägre grundvattennivå fram emot våren. Det är dock inget större problem i Helsingfors, som tar sitt vatten från Päijänne. Och dessutom har det ju nog regnat i stället… Och stormat.
En mild vinter utan is vid stränderna ger också upphov till mer varierande vattenstånd – för att inte tala om vad stormar ställer till med.
Om snöbrist och plusgrader är till större nytta eller skada för våra park- och trädgårdsväxter råder det olika uppfattningar om bland experter.
Tur att vi i Finland är vana vid olika väderlek och temperaturer, så vi anpassar oss nog också till en vinter som denna.
Sedan återstår frågan om det finns ett samband mellan årets vinter och klimatförändringen. Därom må de lärda tvista. Något entydigt samband finns säkert inte under en kort observationsperiod, men vilken blir långsiktstrenden? Ska vi oroa oss eller inte? Ska vi göra något åt saken?
Min egen uppfattning är pragmatisk. Jag ser åtgärderna mot klimatförändringen som en liv- eller brandförsäkring. Vi kan kanske inte veta med full säkerhet exakt hur det blir, men vi tar ju inte heller en livförsäkring bara om vi vet att döden är nära förestående eller en brandförsäkring bara om vi vet att eldsvådan bryter ut nästa vecka.
Vi tar dem – ja, för säkerhets skull.
Text och bild: Björn Månsson
